4/6
“Bror Gunnar Jansson, eller Gugges Enmanna, gör deltablues som måste hämtats med tidsmaskin från den amerikanska söderns träskmarker. Jag läser att han använder gitarrfodralet som baskagge under konserterna och det är precis så det låter. Primitivt och opolerat - precis som jag vill ha min blues. Att det i själva verket är en kille från Göteborg som hörs är smått surrealistiskt. Att han dessutom bara är 23 år måste vara en lögn. Det är fullständigt orimligt med tanke på hur mycket blues som ryms i den där ärrade rösten. Den enda realistiska förklaringen är att djävulen kom med ett erbjudande han inte kunde motstå, att han sålde sin själ i ett av stadens ruffigare vägskäl. I låten Inatt använder han sig av modersmålet och hamnar närmare visans värld. Det fungerar alldeles utmärkt och ger möjligen en ledtråd till var han är på väg. Jag är övertygad om att vi kommer få höra mer av den här killen i framtiden.”
- Patrik Wirén, Gaffa (2010.07)

4/5
“Det här med att spela blues på akustisk gitarr, med avslagen flaska som slide och boots-stamp som rytmhållare är ju minst sagt ganska ... gjort. Eller hur? Att då ge sig på detta, som svensk, är något av ett kamikaze-projekt och på senare tid är det egentligen bara Boråsaren Daniel Norgren som lyckats göra något riktigt eget i genren. Och lyckats skapa sig ett rejält namn i de stora blueskretsarna. Gunnar Jansson även han för det mesta en enmans-orkester, är säkerligen också ett respekterat namn i dessa kretsar och om han inte är det så torde det bara vara en tidsfråga. Hans blues är så skicklig, naturtrogen och autentisk att det inte går att sluta lyssna. Gravt imponerande såväl gitarrspel som sång och om jag någon gång skulle anordna en bluesfestival så vore han självskriven. Samtliga dagar.”
- Daniel Claeson, GP (2009.12.05)